Det första jag la märket till när jag började läsa ''På liv och död i andra världskrigets skugga'' av Kim M. Kimselius var att språket har förändrats. Det har blivit mer vuxet och ännu mer fängslande (om det nu är möjligt) men kvalitén på språket har ökat något enormt och det är något jag uppskattar mycket. Fast boken är fortfarande lättläst och fångar än från första bladet till sista.

Precis som alla andra av Kims böcker är även denna otroligt spännande och ruskigt intressant även om Andra världskriget inte drar till sig min uppmärksamhet kunde jag inte släppa denna boken ur siktet var tvungen att ta upp den och läsa efter fem minuters toalettpaus.
Jag tyckte mycket om att vi fick veta mer om Ulrika och att hon var en av huvudpersonerna i denna boken. Dessutom älskade jag att se hur hon utvecklades genom bokens gång, jag var inte ett stort fan av Ulrika men efter denna boken så har jag börjat tycka om henne.
Även Ramona har växt ytterligare i denna boken att låta hon få ta ansvar och utsätta sig för fara istället för Theo är något som är nytt och minst sagt hårresande. Theo tog däremot inte någon stor plats i boken.
Kim skildrar två olika sorters hemskheter som är så lika fast även så olika. Om hur folk både judar och tyskar som var emot nazisterna fick lida och sätta allt på spel. Hur man desperat försökte överleva dagen på koncentrationsläger eller gömma sig uppe på en vind när bomber flyger som fåglar ovanför.
Men mitt i all denna kaos får man även läsa om vänskap och kärlek som lättar upp hela boken och den inta alls känns så tungt som jag först trodde.
På liv och död i andra världskrigets skugga är en rafflande historia som visar en sida av Andra världskriget som man ofta inte får höra. Och jag tycker alla borde läsa denna bok ung som gammal, man lär sig så mycket man inte visste. Jag trodde jag visste det mesta om andra världskriget men efter att ha läst denna berättelse har jag insett att jag inte vet något än. Så jag rekommenderar djupt denna bok.
Ha en underbar dag! Kramar Roxana :D