Det börjar bli lite utjatat faktiskt och det ända man läser om är Anne Frank och Förintelsen. Det finns hur mycket som helst att skriva om när det kommer till andra världskriget. Men det är inget jag tycker om att skriva om, för allt handlar om förintelsen, och annat som har med Hitler att göra.
Jusr därför längtar jag till Kimselius böcker om Andra Världskriget kommer ut, för jag VET att hennes böcker är annorlunda...så annorlunda så kanske t o m JAG börjar intressera mej av Andra Världskriget vem vet?
Men för nu så är jag fortfarande emot andra världskriget och allt som har med kriget att göra! Sorry!
Men det är en sån viktigt period i världshistorien så man kan och bör inte ignorera den. Andra världskriget har ju påverkat hur folk tänker idag. Så det är en viktigt tid så jag måste bara acceptera det!
Förresten glöm inte att läsa alla smaskiga smakprov på theochramona.se!
Kramar Roxana!
Hoppas verkligen att jag inte gör dig besviken med mina böcker om andra världskriget! Kram från författaren Kim M. Kimselius
SvaraRaderaJag håller med dig om att andra världskriget är väldigt uttjatat. Det är dock inte alls lätt att förklara varför det råder en sådan total hysteri kring just andra världskriget i den svenska historieskrivningen. Det kan tyckas lite konstigt särskilt som vi stod utanför kriget. (Det går att diskutera i det oändliga huruvida vi verkligen var ”neutrala”, men officiellt stod vi utanför kriget.) Andra världskriget leder också till den ack så viktiga, men tyvärr så underskattade, diskussionen om vem/vilka som skriver historien och vad som framhävs respektive ”glöms bort”. Man kan säga att det finns ett visst mått av mode vad gäller vilka tidsperioder/personer som diskuteras. Som den franske filosofen Jean-Paul Sartre lär ha sagt: ”Ingenting ändrar sig lika ofta som det förflutna. Varje generation skapar sin egen bild.”
SvaraRaderaDet finns väldigt många faktorer som spelar in på vilken historia som ett samhälle framhäver, t.ex. historie-, människo- och samhällssyn, politisk propaganda, historiografi (vetenskapen om hur och vilken historia som presenteras) och ideologi (Ungefär de föreställningar som används för att göra världen begriplig och som avgör ens handlande i olika situationer. Kan dock också användas för att förvränga världen genom att företeelser ignoreras/tonas ner.).
Vem skriver då historien? Jo, det gör segrarna, alltså i detta fall de allierade, och deras propaganda har varit att det Hitler ställde till med är hemskt och väldigt fel. Denna bild har präglat oss allt sedan kriget tog slut. Vad som normalt tonas ner är dock att Hitler är ett barn av sin tid. Idéerna om vissa "raser" som överlägsna andra går på sätt och vis tillbaka till 1400- och 1500-talet. Denna människo- och samhällssyn om det västerländska samhället som överlägset alla andra fanns i princip i hela Västvärlden fram till och med slutet av andra världskriget (och präglar den historiesyn som förmedlas än idag mer än vad man kanske vill tro, men det är en annan historia). Dock utvecklade Hitler denna syn på människor och samhälle till extrema proportioner och därför var det lätt att ge honom och hans "vänner" syndabocksstämpeln. Hade Hitler vunnit kriget, hade troligen han skrivit historien och vi hade sett annorlunda på det hela.
Det här med vad som framhävs/nedtonas/ ignoreras av det förflutna, hur historien används politiskt (som de flesta Sveriges politiker idag tyvärr inte verkar medvetna om vilket gör att SD kunnat ”lägga vantarna på” vårt förflutna) och ur vems ögon det förflutna skrivs kan diskuteras i det oändliga. Jag hoppas att det här hjälper något till att förstå varför Andra världskriget just nu är ”på modet” när det gäller historiesynen. – Som arkeolog med inställningen ”ju äldre desto bättre” finner jag det också rätt frustrerande att ungefär samma historia upprepas över allt och hela tiden. Det finns ju dessutom mängder med andra diktatorer och politiska ledare (både i det förflutna och idag) som varit minst lika grymma. T.ex. Stalin i Ryssland och Pol Pot i Kambodja. - Dessa avrättade dock bara sin egen befolkning och på något vis framstår det som ”mer ok" och vi pratar inte om det särskilt mycket.
Jag skrev för övrigt i min egen blogg för ett tag sedan ett inlägg om att det faktiskt finns 2 vikingatider som kanske kan intressera: http://livandia.blogspot.com/2011/02/de-tva-vikingatiderna.html
Vikingatiden är ju också en sådan där period som också kommit att bli del av den politiska propagandaapparaten, men dock mer i syfte att ge svenskarna (eller nordborna) en historisk identitet. Nästan inget av det allmänheten vet om vikingatiden är särskilt sann!